INTELLIGENT SJÄLVFÖRSVAR ™
Plats “A” kontra plats “B”, ett livsviktigt val

Det är ett känt faktum i all brottsutredning att många överfall skulle kunna fått en lyckligare utgång, om det tilltänkta offret inte mer eller mindre frivilligt låtit sig förflyttas från den primära
överfallsplatsen (A) till en mer dold och för gärningsmannen
mer lämpad plats(B).
Det här kallas ofta "primär och sekundär brottsplats".
Låt oss här kalla platserna för A respektive B för enkelhets skull.

Vi inleder med att tilämpa teorin där den är som vanligast,
vid våldtäktsöverfall.
Våldtäktsmannen vill i allmänhet få sitt offer till en plats han själv behärskar,
där upptäcktsrisken är minimal.
Låt oss säga att han överfaller sitt offer på en gångväg, som då är vår plats A.
Härifrån vill han med hot och/eller våld få offret in i ett buskage, vår plats B.
Plats A är ett orosmoment för förövaren. Han kan inte få "jobba" i fred, han riskerar att ytterligare personer kommer längs samma gångväg.

Som presumtivt offer, bör du tänka så här:
På bägge platser är det samma person(er) som attackerar dig.
Motståndet är alltså det samma oavsett var du befinner dig.
Däremot kommer mannen att tveka att fullfölja sina avsikter desto större risken är för upptäckt. Tidsfaktorn är också på din sida:
Ju längre tid ni befinner er på plats A, desto större chans att någon lägger märke till vad som håller på att ske.

Om du nu vet att du kommer att göra motstånd, så gör allt vad du kan
för att vara kvar på plats A.

Om angriparen är av sådan natur att han kommer försöka skada dig, minskar
du definitivt inte den risken genom att följa med till plats B, hans "hemmabana",
där han har ännu bättre kontroll över situationen.

Det ultimata exemplet på hur illa det kan gå om man följer med till B, är den pistolbeväpnade förövaren som får med sig sitt offer in i en bil, kör till den avlägsna skogsplatsen, där man senare finner offrets kropp.

Har förövaren inte klarat att genomföra sin handling på plats A och han inte får med sitt offer till B utan väldigt mycket oväsen och problem, kvarstår faktiskt alternativet att med svansen mellan benen lämna platsen utan upptäckt
och med ofullbordad gärning.
Detta finns alltid i förövarens tankar, att det är viktigast att undkomma upptäckPlats “A” kontra plats “B”, ett livsviktigt val

Det är ett känt faktum i all brottsutredning att många överfall skulle kunna fått en lyckligare utgång, om det tilltänkta offret inte mer eller mindre frivilligt låtit sig förflyttas från den primära
överfallsplatsen (A) till en mer dold och för gärningsmannen
mer lämpad plats(B).
Det här kallas ofta "primär och sekundär brottsplats".
Låt oss här kalla platserna för A respektive B för enkelhets skull.

Vi inleder med att tilämpa teorin där den är som vanligast,
vid våldtäktsöverfall.
Våldtäktsmannen vill i allmänhet få sitt offer till en plats han själv behärskar,
där upptäcktsrisken är minimal.
Låt oss säga att han överfaller sitt offer på en gångväg, som då är vår plats A.
Härifrån vill han med hot och/eller våld få offret in i ett buskage, vår plats B.

Plats A är ett orosmoment för förövaren. Han kan inte få "jobba" i fred, han riskerar att ytterligare personer kommer längs samma gångväg.

Som presumtivt offer, bör du tänka så här:
På bägge platser är det samma person(er) som attackerar dig.
Motståndet är alltså det samma oavsett var du befinner dig.
Däremot kommer mannen att tveka att fullfölja sina avsikter desto större risken är för upptäckt. Tidsfaktorn är också på din sida:
Ju längre tid ni befinner er på plats A, desto större chans att någon lägger märke till vad som håller på att ske.

Om du nu vet att du kommer att göra motstånd, så gör allt vad du kan
för att vara kvar på plats A.

...fortsättning i boken...

Back <<<

Back <<<