Plats “A” kontra plats “B”, ett livsviktigt
val
Det är ett känt faktum i all brottsutredning att många överfall
skulle kunna fått en lyckligare utgång, om det tilltänkta
offret inte mer eller mindre frivilligt låtit sig förflyttas från
den primära
överfallsplatsen (A) till en mer dold och för gärningsmannen
mer lämpad plats(B).
Det här kallas ofta "primär och sekundär brottsplats".
Låt oss här kalla platserna för A respektive B för enkelhets
skull.
Vi inleder med att tilämpa teorin där den är som vanligast,
vid våldtäktsöverfall.
Våldtäktsmannen vill i allmänhet få sitt offer till
en plats han själv behärskar,
där upptäcktsrisken är minimal.
Låt oss säga att han överfaller sitt offer på en gångväg,
som då är vår plats A.
Härifrån vill han med hot och/eller våld få offret
in i ett buskage, vår plats B.
Plats A är ett orosmoment för förövaren. Han kan inte
få "jobba" i fred, han riskerar att ytterligare personer kommer
längs samma gångväg.
Som presumtivt offer, bör du tänka så här:
På bägge platser är det samma person(er) som attackerar dig.
Motståndet är alltså det samma oavsett var du befinner dig.
Däremot kommer mannen att tveka att fullfölja sina avsikter desto
större risken är för upptäckt. Tidsfaktorn är också
på din sida:
Ju längre tid ni befinner er på plats A, desto större chans
att någon lägger märke till vad som håller på
att ske.
Om du nu vet att du kommer att göra motstånd, så gör
allt vad du kan
för att vara kvar på plats A.
Om angriparen är av sådan
natur att han kommer försöka skada dig, minskar
du definitivt inte den risken genom att följa med till plats B, hans
"hemmabana",
där han har ännu bättre kontroll över situationen.
Det ultimata exemplet på
hur illa det kan gå om man följer med till B, är den pistolbeväpnade
förövaren som får med sig sitt offer in i en bil, kör
till den avlägsna skogsplatsen, där man senare finner offrets kropp.
Har förövaren inte klarat
att genomföra sin handling på plats A och han inte får med
sitt offer till B utan väldigt mycket oväsen och problem, kvarstår
faktiskt alternativet att med svansen mellan benen lämna platsen utan
upptäckt
och med ofullbordad gärning.
Detta finns alltid i förövarens tankar, att det är viktigast
att undkomma upptäckPlats “A” kontra plats “B”,
ett livsviktigt val
Det är ett känt faktum
i all brottsutredning att många överfall skulle kunna fått
en lyckligare utgång, om det tilltänkta offret inte mer eller mindre
frivilligt låtit sig förflyttas från den primära
överfallsplatsen (A) till en mer dold och för gärningsmannen
mer lämpad plats(B).
Det här kallas ofta "primär och sekundär brottsplats".
Låt oss här kalla platserna för A respektive B för enkelhets
skull.
Vi inleder med att tilämpa
teorin där den är som vanligast,
vid våldtäktsöverfall.
Våldtäktsmannen vill i allmänhet få sitt offer till
en plats han själv behärskar,
där upptäcktsrisken är minimal.
Låt oss säga att han överfaller sitt offer på en gångväg,
som då är vår plats A.
Härifrån vill han med hot och/eller våld få offret
in i ett buskage, vår plats B.
Plats A är ett orosmoment
för förövaren. Han kan inte få "jobba" i fred,
han riskerar att ytterligare personer kommer längs samma gångväg.
Som presumtivt offer, bör
du tänka så här:
På bägge platser är det samma person(er) som attackerar dig.
Motståndet är alltså det samma oavsett var du befinner dig.
Däremot kommer mannen att tveka att fullfölja sina avsikter desto
större risken är för upptäckt. Tidsfaktorn är också
på din sida:
Ju längre tid ni befinner er på plats A, desto större chans
att någon lägger märke till vad som håller på
att ske.
Om du nu vet att du kommer att
göra motstånd, så gör allt vad du kan
för att vara kvar på plats A.
...fortsättning
i boken...
Back <<< |